Segast i stan

Är jag. Utan tvekan. Jag borde lägga ner min blogg eftersom jag använder den med samma entusiasm som en vinpimplare utan vin. (Detta kan ha varit jordens sämsta jämförelse, men ni fattar va?)
Den där omtalade, efterlängtade, fruktade sökningen är över och jag kommer inte bli göteborgare detta året iaf. Är överlag ganska nöjd med sökningen, förutom med min monolog som lika gärna kunde framförts av någon av mina pensionärer. Ja, det var inte speciellt bra. Det blir definitivt mer krut på monologen inför nästa års sökning. För visst ska jag söka igen. Som det känns nu iaf. Jag är ju fortfarande ung för sjutton;)

Efter sökningen kom den relativt väntade förkylningen. Jag hade (tack och lov) glömt hur det är att vara förkyld eftersom jag har klarat mig ifrån sån skit ett helt år. Men nothing lasts forever så det var väl dags nu. Det började smyga sig på redan i tisdags och i onsdags när vi satt på tåget hem från götet så började jag frysa. Och simsalabim, när jag vaknade på torsdagen kunde jag inte svälja. Sjukanmälde mig och fortsatte sedan att sova. På fredagen gick jag till jobbet, men det var ganska jobbigt. Snorförkyld, kallsvettig med huvudvärk längtade jag till det blev kväll och jag fick gå hem och vila.
I lördags var det dags för konsert och min förkylning nådde sin kulmen. Då snöt jag mig var tionde sekund. Trots detta gick konserten riktigt bra och det var grymt kul att sjunga, lyssna på begåvade människor, musicera med världens bäste Patrik och bara ha en härlig stund i "the giant house";) Kyrkan var för övrigt hur fin som helst och jag fattar inte hur jag kan ha missat att det finns en plats som heter Hjorthagen och ligger så nära stan.

Igår blev det lunch med några klassisar och sedan filmpremiär. Vår käre vän och regissör A har gjort en ponnyfilm som vi blev bjudna att se (tillsammans med lite kändisar och ca 95000 barn. Eller nja..kanske inte riktigt så många..:P) Gratis godis, chips, läsk och jättemaränger. Och en mysig film som jag vet att jag som hästbiten 11-åring hade älskat. Magistern och överklasspappan var bäst. No doubt:)

Eftersom jag fortfarande är förkyld får jag inte träna riktigt än. Men jag ska ta en långsam promenad runt kvarteret. Det måste man väl få? Well, try to stop me..:)

Kramkalas