Now I'm stuck inside a memory...

Jag är lite i en dimma just nu. Vet inte riktigt vad jag ska göra eller egentligen hur jag mår. Vet bara att allt känns helt uppochner-vänt. Och det är jobbigt. 

Livet har på något sätt stannat upp lite. Vardagen har gjort sitt inträde igen efter min flykt från verkligheten. Så många gånger har jag önskat lite spänning i allt de vardagliga. Nu har jag fått min spänning. Med råge.

Vill hitta den där lyckan igen. Den där som fanns där för två år sedan. Men jag har ingen tidsmaskin. Tyvärr.