This thing called love

Tänkte skriva lite om det bästa och värsta som finns. KÄRLEK. Finns det något bättre, mer underbart, mer skrämmande och mer omtumlande än kärlek? Tror inte det.

Läste min gamla dagbok på lunarstorm idag. Den jag skrev när jag var 14, 15 och 16 år gammal. När min syn på kärlek definitivt var en annan än vad den är idag. Läste om alla gånger jag varit så där upp över öronen förälskad (inte kär, för "det har jag aldrig varit") och skrivit att jag ska dränka mina sorger i hallonsoda för att jag inte fick "den perfekta killen":) När livet stannade upp i takt med att kärleken föddes. 

Alla som har känt mig eller känner mig vet att jag alltid sagt att jag "aldrig blir/aldrig har varit kär". Detta har aldrig varit något slags försvar eller någon rädsla för att erkänna att jag kan bli kär. Idag har jag insett vad det var/är. Att vara kär känns olika med olika personer. Visst var jag kär den där gången på lekis (när vi skulle gifta oss i "djungeln"). Visst var jag kär när jag frågade chans bakom mattehyllan i trean. Visst var jag kär när jag, i sexan, satt och frös för att se en fotbollsmatch som HAN spelade. Visst var jag kär när jag, i åttan, ofta gick på hans bandyträningar (med ursäkten att "bandy är en kul sport att titta på:)) Visst var jag kär när vi satt och spelade tillsammans eller var på konserter tillsammans på gymnasiet. Visst har jag faktiskt varit kär några gånger utan att riktigt veta om det.

Fast liksom kär på olika sätt. Visst kommer jag ihåg den där första gången när det kändes så där himlastormande och man knappt kunde vänta till att träffa HONOM igen. När det var svårt att äta eller sova för att man bara tänkte på den där killen.

Jag byggde liksom upp någon bild av att det alltid skulle kännas så att vara kär. Nu vet jag att jag hade fel. Att vara kär är inte alltid himlastormande. Det känns inte alltid perfekt och man kan känna att man, även om man älskar någon, faktiskt behöver sin egna tid. Därmed inte sagt att man är mindre kär. Bara att kärleken följer mognaden.

***********************************************************************************************

Det var dagens tankar och gud så djupt det blev! Imorgon får jag helt enkelt skriva om vad jag ska äta till middag (för att väga upp djupheten lite liksom:))

***********************************************************************************************

Kärlek är svårt. Det tyckte jag både då, som naiv 16-åring, och nu, som en (förhoppningsvis?) något klokare 22-åring.